Den norske bloggaren Fjordman har skrivit en mycket upplysande artikel om Absurdistan för en brittisk publik, men innehållet är mycket intressant även för svenskar. Nedan en sammanfattning, hela artikeln kan läsas här.
Fjordman har läst Jan Tullbergs bok ”Låsningen” (som finns att köpa här eller ladda ner gratis här), och uppmärksammar hur mycket massinvasionen av Sverige kostar svenska skattebetalare.
Tullberg konstaterar att massinvandringen kostar svenska skattebetalare 250 miljarder om året. Fjordman har då gjort ett enkelt räkneexempel och dividerat det beloppet med Sveriges kända befolkning på 9,7 miljoner, och kommit fram till att varje medborgare betalar 26.000 kr om året till massinvasionen.
Självklart är detta inte sant. En stor del av befolkningen bidrar ingenting alls. Vare sig det handlar om barn, arbetslösa eller invandrarna själva, som istället kostar pengar. Om man uppskattar att kanske halva befolkningen jobbar och betalar inkomstskatt, kan man nog anta att varje arbetare i själva verket jobbar 2 månader om året för att finansiera sin egen undergång.
Svensk PK-media har förstås tigit ihjäl både den här boken och den tidigare utgivna ”Invandring och mörkläggning” av Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin. Detta till trots har båda böckerna hamnat på försäljningstoppen i svenska internetbokhandlar.
Fjordman påminner också om Husbyupploppen förra året och fruktar att dessa kan återkomma, eftersom situationen är precis densamma som för ett år sedan. Han är också orolig för att våldet ska spilla över landsgränserna, och hänvisar till fall där svenska medborgare med utländsk bakgrund rest till Norge för att begå brott.
Som ett mer skrämmande exempel nämner han konspirationen mot Jyllands-Posten 2010, då de svenska medborgarna Munir Awad, Omar Abdalla Aboelazm och Sahbi Ben Mohamed Zalouti tillsammans med en tunisier planerade att tränga sig in på tidningens redaktion i centrala Köpenhamn, hugga huvudet av alla som befann sig där och sedan kasta ut deras huvuden på Rådhusplatsen.
Danmark och Jyllands-Posten hade ådragit sig muslimernas vrede efter att ha publicerat karikatyrer på profeten Mohammed år 2005, vilket ledde till våld, mord och bojkott av allt danskt i den muslimska världen.
I Norge har Finansavisen konkluderat att varje invandrare kostar norska skattebetalare 4,1 miljoner norska kronor. Somalierna är de dyraste att försörja. De enda invadrare som gav landet ett överskott kom från den övriga västvärlden, framför allt Europa och Nordamerika, inklusive våra svenska ungdomar som inte får jobb i hemlandet men tas emot med öppna armar i grannlandet.
Så det svepande påståendet att invandringen är lönsam är lögn. Företag kan dra fördel av billig arbetskraft och vänstern kan importera valboskap, men samhället förlorar i slutändan på den icke-västliga invandringen. Framför allt den muslimska, som för med sig helt andra problem än t.ex. ostasiater.
Utöver de rent ekonomisk kostnaderna finns det andra nackdelar med icke-västlig invandring. Skandinavien präglas av hög tillit mot varandra och låg korruption. Denna enorma tillgång av ”socialt kapital” håller nu på att medvet urholkas av massinvandringen. Och vi ser redan resultaten: ökad korruption, minskad tillit till andra.
Organiserad och extremt våldsam brottslighet bidrar också till att man inte längre känner sig trygg, vare sig hemma eller utomhus.
Men det främlingsskap svensken mer och mer känner i sitt eget land, som konsekvent prioriterar invandrare över infödda, är nog det största priset vi tvingas betala. Att stillatigande se vårt kulturarv och identitet förgöras och förnedras av makteliten och ersättas med någon form av multikulturell blandning som majoriteten av svenska folket varken vill ha eller ser några som helst fördelar i.
Asylindustrin är också så lönsam och berikar så många människor, politiker såväl som giriga profitörer, att den blir en kraftfull faktor i sig, som inte tillåter någon avmattning i lönsamheten. Detta förekommer inte bara i Sverige, utan i de flesta europeiska länder.
Fjordmans avslutning sänder kallar kårar längs ryggraden:
Framtida historiker får avgöra hur ett sådant massivt och farligt socialt experiment kunde påtvingas miljontals människor som något bra och oundvikligt, och hur förintelsen av den mest kreativa civilisationen i mänsklighetens historia kunde hyllas som ett positivt resultat.