Sverigedemokraterna får nu snart äntligen dela ut runt 8 miljoner kronor av skattemedel i demokratibistånd. ”Självklart ska vi ha samma rätt som andra partier”, säger partisekreteraren Björn Söder. Men möjligheten tog fyra år att få då Fredrik Reinfeldt lagändrade i all hast strax före valet 2010.
Vänsterpartiets Hans Linde vill helst skrota hela partibiståndet som ”kostar” 80 miljoner kronor om året. Märk väl att sydsvenskan.se skriver ”kostar”, de ser detta som en ”ful utgift” alltså. De vill väl hellre att dessa 80 miljoner skall gå till illegala invandrare och zigenarna i Malmö.
De flesta väljare känner inte till detta system, där partierna varje år får pengar från det statliga biståndsorganet Sida för att dela ut som demokratibistånd till systerpartier runt om i världen. Det kallas PAO – bistånd genom partianknutna organisationer. 80 miljoner kronor årligen fördelas efter hur många mandat partierna har i riksdagen.
Men biståndet är kontroversiellt. Det är så kontroversiellt att bara några dagar före valet i september 2010 fattade den livrädda och diskriminerande regeringen Reinfeldt i all hast, när det alltså stod klart att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen, en ny regel som sade att ett parti får inte dela ut PAO-pengar under sin första mandatperiod.
SD-hatet och SD-föraktet lyste med full kraft redan före SD:s intåg i riksdagen alltså.
– Det var helt uppenbart att beslutet var direkt riktat mot oss, säger SD:s partisekreterare Björn Söder.
Efter årets val kan dock inte Sverigedemokraterna längre diskrimineras. Men Sydsvenskan använder inte ordet ”diskrimineras”, de skriver ordet ”särbehandlas”. Man tar sig för pannan. ”Särbehandla” brukar normalt betyda att någon behandlas med extra favör, men kan dock även betyda negativt. Men ordvalet är ändock lustigt.
Om SD får runt 10 procent av väljarna 2014 får partiet fördela 6–8 miljoner i demokratibistånd till likasinnade partiorganisationer i utvecklingsländer. Men troligtvis kommer SD att få 15-20 procent.
– Det är absolut intressant för oss. Vi ska sätta oss in i regelsystemet och se hur det fungerar, säger Björn Söder.
I andra riksdagspartier finns det givetvis en motvilja mot att SD ska få använda skattepengar till biståndsprojekt ute i världen. Att SD nu kommer få denna möjlighet kommer säkert att köra igång Reinfeldts kräkreflexer.
Hans Linde, utrikespolitisk talesman för Vänsterpartiet, säger att ”det finns något djupt paradoxalt i att ett rasistiskt parti ska bedriva biståndspolitik med svenska skattepengar”. Linde vill som sagt också lägga ner systemet trots att V är med i det.
– Jag tycker det vore bättre om folkrörelser med lång erfarenhet och rutiner, som Svenska Afghanistankommittén och andra, fick sköta det här biståndet. Politiska partier har inte alls kompetensen, säger Hans Linde.
Ulrika Lång, projektchef på Palmecentret som administrerar Socialdemokraternas demokratibistånd, säger:
– Det blir viktigt att Sida kvalitetssäkrar projekten. Pengarna får naturligtvis inte gå till rasistiska partier i andra länder.
PAO-stödet växte fram på 1990-talet efter Sovjetunionens sammanbrott. Formellt fördelar Sida pengarna till de särskilda biståndsstiftelser som partierna bildat. Sida ska godkänna att projekten följer en fastlagd strategi. Syftet ska vara att understödja demokrati och jämställdhet.
Varför man ens ojar sig över att SD kommer få dela ut biståndspengar då är obegripligt.
PAO-biståndet har genom åren fått hård kritik. Inte minst i en utvärdering som Sadev (Statens institut för utvärdering av utvecklingssamarbete) gjorde för några år sedan. Många projekt håller inte måttet, konstaterade Sadev. Kontrollen är undermålig.
Bland annat förskingrades 40 000 kronor av pengar som stiftelsen Kristdemokratiskt internationellt center gett till en ungdomsrörelse i Kenya. Vänsterns internationella forum valde att satsa pengar på att finansiera valkampanjen i Colombia för det oreformerade leninistpartiet Partido comunista colombiano.
Efter den kritiska rapporten beslutade regering Reinfeldt symptomatiskt nog att lägga ner Sadev. Detta gjorde man 2012. Men PAO lever vidare. Riksdagspartierna fördelar i dag biståndspengarna till sjuttio länder runt om i världen.
Moderata Jarl Hjalmarson-stiftelsen skickade i fjor drygt tjugo miljoner till systerpartier i bland annat Ukraina och Venezuela. S fördelade ungefär lika mycket, främst till femton partier i bland annat Angola, Sydafrika, Filippinerna, Serbien och Palestina, alla medlemmar i Socialistinternationalen.
Den största skandalen med PAO-pengar har drabbat Centerns internationella stiftelse (CIS). I november delgavs riksdagsledamoten Abir al-Sahlani, (bild höger), misstanke om bedrägeri i samband med ett biståndsprojekt, (till sin pappas politiska parti), i Irak.
Under åren 2007–2010 betalade CIS ut sammanlagt sex miljoner kronor i PAO-stöd till Abir al-Sahlani och hennes pappa Abid al-Sahlani, som driver partiet Nationell demokratisk allians i Irak.
När styrelsen för CIS krävde en redovisning för demokratiprojektet, men aldrig fick någon tillfredsställande förklaring till vad pengarna egentligen använts till, gjorde styrelsen själv en polisanmälan. I förra veckan uppmanade Centerns partiledning Abir al-Sahlani att ta tjänstledigt utan lön.
Relaterat
Läs eXponerat artikelserie om SIDA:s bistånd här
Alla eXponerats artiklar om skandalen med centerns Abir al-Sahlani här