INSÄNDARE Nedanstående är ett exempel där en inte alltför begåvad chefredaktör redovisar sin värdegrund rörande yttrande- och åsiktsfriheten. Tyvärr gör han det inte med konkreta exempel så läsarna verkligen kan göra sig en sann bild av vad han menar. Däremot tar han Avpixlat som ett varnande exempel för att skydda sig själv, när det i stället är den vanlige debatt- och insändarskribenten han borde värna.
Men vi som kommit i kontakt med denne chefredaktörs kärlek till censur och refuserande av artiklar tror inte alls på honom. Den värdegrund han står för beträffande yttrande- och åsiktsfrihet hör mer hemma i det forna Sovjetunionen. Den tidens chefredaktörer för Tass och Pravda skulle med glädje skrivit under på hans programförklaring.
Det skrämmande är att hans ”bekännelse” till yttrande- och åsiktsfriheten är såväl infantil som en von oben inställning om pressens uppgift och hur han har rätt att ensidigt tolka denna. Vi som drabbats av hans ”renhållningsiver” mot allt som han och rörelsen anser inte får sättas på pränt eftersom medborgarna då kan bli smittade, finns bara ett att säga.
Denne man med sin von oben-inställning anser att Sveriges medborgare varken är mogna, intelligenta nog att ta del av eller skriva om den verklighet de dagligen upplever. Han ensam vet vilka åsikter som är de rätta och om de inte är de rätta enligt honom skall de inte heller få komma i tryck. Hans ohöljda och överlägsna moralism liknar i mycket den attityd som religiösa fanatiker både nu och tidigare använde/r sig av för att tysta sanningen.
Vi som tror att det fria ordet skapar sunda och friska samhällen väntar varje dag på att de som har samma åsikt tar strid på palissaderna för detta.
/Olle Ljungbeck, Gävle
En chefredaktörs bekännelse till yttrandefriheten: ”Yttrandefriheten måste vårdas” - arbetarbladet.se
