Integritetskränkning och intrång i banksekretessen som journalistisk metod. Ramlade himlen ned, som Ekoredaktionen hoppades? Nej. Jimmie Åkesson har inte brutit mot någon lag. Ekoredaktionen och deras uppgiftslämnare kan däremot ha gjort sig skyldiga till lagbrott.
För den politiker- och medieelit som står helt blottad på sakliga argument är läget inför riksdagsvalet naturligtvis krisartat. Desperationen gnager inpå bara benknotorna. De senaste veckorna har varit en rutten uppvisning i förföljelse av och uthängning i media av personer som på något sätt har kunnat förknippas med SD. Jimmie Åkesson har stått rak med obegripligt lugn genom skitkaskaderna, och frustrationen ångar om dem som vill se honom oskadliggjord en gång för alla.
Drömmen om ett scoop – brott mot banksekretessen
Drömmen om ett scoop hägrar, och Jimmie Åkessons skalp är den mest åtråvärda av alla. Men genom att skaffa sig tillgång till Jimmie Åkessons kontouppgifter kan Ekoredaktionen ha begått brott mot banksekretessen, som är reglerad i lag.
Varje bankkund ska med förtroende kunna vända sig till en bank och vara säker på att de uppgifter han eller hon lämnar inte förs vidare till utomstående. Banksekretessen gäller även retroaktivt, alltså när en person inte längre är kund i banken.
Uppenbart politisk publicering
Hur kommer det sig att grävande journalister anser privata affärer vara intressanta just när de gäller Sverigedemokraternas partiledare? För Ekojournalisterna är risken överhängande att skiten reverserar och riktas mot dem själva. Nyheten publicerades i 16.45-Ekot på fredagen, ett par timmar före den sista partiledardebatten i SVT. Publiceringen – i public service, som ska vara politiskt obunden – och valet av tidpunkt var uppenbart politiska. Syftet var dels att skrämma väljarna från att rösta på SD, dels dra uppmärksamheten från de verkliga storspelarna, de sju övriga partiledarna som bedriver gambling i mångmiljardklassen – och inte med egna pengar, utan med skattebetalarnas.
Politiker protesterar på twitter
På twitter protesterar politiker av vitt skilda kulörer mot intrånget i Jimmie Åkessons privatekonomi.
Utrikesminister Carl Bildt (m) skriver:
“Jag skulle gärna vilja veta hur Ekot fått tillgång till en riksdagsledamots kontokortsinformation. Handlar om både lag och etik.”
Före detta språkröret Maria Wetterstrand (mp):
“För en gångs skull kan jag säga att jag är hundra procent på Jimmie Åkessons sida. Hur får journalister ens tag i en politikers kontoutdrag?”
“Svensk journalistiks absoluta lågvattenmärke”
Signaturen Vadaadaa skriver i en kommentar på Svenska Dagbladets ledarblogg:
“Ingen annanstans än i Sverige kan det anses vara etiskt korrekt att publicera uppgifter som av allt att döma är resultatet av ett brott; i synnerhet när personen ifråga som utsätts för denna ‘granskning’ inte har gjort sig skyldig till något brott. Att sedan ‘scoopet’ förmedlas via en förment oberoende public service är bara lök på laxen. Detta kommer gå till historien som svensk journalistiks absoluta lågvattenmärke.”
Vem tar upp Stefan Löfvens separationsproblematik?
Varför har vi inte fått några avslöjande scoop om övriga partiledares svagheter, riskbeteende, missbruk och psykiska konstitution? Varför tar ingen tag i Stefan Löfvens separationsproblematik sedan han som bebis blev bortlämnad av sin mamma? Gång på gång lyfter Löfven fram sin barndom i politiska tal och debatter och använder den som propaganda för att vi ska visa samma solidaritet mot jordens alla befolkningar som han själv fick av sina fosterföräldrar i Ådalen. Jämförelsen inte bara haltar, den är totalt irrelevant. Tänk så ledsen Stefan ska bli när han upptäcker att alla inte är solidariska tillbaka.
Varför vågar ingen journalist närma sig Fredrik Reinfeldts uppenbart psykopatiska läggning och de problem den ställer till både för hans riksdagsgrupp och hela svenska folket? Hans svart-vita strafftänkande har resulterat i en ännu mer extrem invandringspolitik sedan han slagit sig ihop med miljöpartiet för att straffa de 5,7 procent som röstade på SD i valet 2010. Därmed straffar han hela svenska folket på grund av en personlig aversion.
Allt som är omedvetet är riskfaktorer, Löfvens respektive Reinfeldts personlighetsdrag och erfarenheter är omständigheter som riskerar att sätta deras omdöme ur spel och påverka deras arbete som politiker.
Andra super ihjäl sig på dyr sprit
Politiker är människor. Det gäller även Jimmie Åkesson. Vad politiker gör på sin fritid är deras ensak så länge de håller sig inom lagens gränser och inte skadar någon annan. Jimmie Åkesson har inte gjort något olagligt, han har inga spelskulder och till skillnad från de övriga sju partiledarna har han spelat med sina egna pengar. Tillsammans med sin sambo har han spelat på nätkasinon, bland annat Vinnarum.com på Malta, som ägs av Bonniers. I Sverige bedriver staten kasinoverksamhet i statligt monopol genom Casino Cosmopol AB.
Andra spelar på hästar, köper dyra bilar och båtar, anlitar lyxprostituerade, samlar på dyra årgångsviner, super ihjäl sig på dyr sprit eller bygger lyxhus i skärgården. Den ekonomiska elit som Jimmie Åkesson och de andra partiledarna tillhör har gott om pengar, och vad de väljer att spendera sina egna pengar på är deras ensak.
Ytterligare steg mot ett DDR-tillstånd
Med Ekots “avslöjande” tar public service Sverige ytterligare ett steg mot ett DDR-tillstånd. Var går gränsen för medias och därmed allmänhetens insyn i våra privata liv, våra kontokort, våra alkoholvanor och kärleksförhållanden? Vill vi ha Storebror sittande på sängkanten bevittnande vårt kärleksliv eller via våra kontokort skaffa sig kontroll över vad vi gör med våra pengar – hur ofta vi handlar på Systemet, hur mycket vi betalar i ränta på huslånet eller vilka Internetföretag vi handlar från?
Läs hela krönikan på snaphanen.dk