Det är fritt fram för partierna att använda privatpersoner i propagandafilmer utan deras vetskap. Fotografen Henry Lundholm hamnade i Sverigedemokraternas valfilm – men har liten chans att bli bortklippt.
– Man blir förbannad. Jag är opartisk bildjournalist och vill varken bli förknippad med Sverigedemokraterna eller något annat parti, säger han.
Henry Lundholm bevakade som fotograf ett SD-möte och märkte att han blev filmad. I den drygt sju minuter långa SD–filmen som finns på partiets hemsida och cirkulerar på internet syns hans ansikte under någon sekund skriver metro.se.
– Det är obehagligt. Min kamera syns inte på bild. Folk kan uppfatta det som om jag är på mötet som privatperson.
En fråga i all stillhet: Har han själv tillstånd för alla bilder han tar och publicerar. Knappast troligt.
Henry Lundholm kontaktade Sverigedemokraterna och hotade med en stämning om inte sekvensen klipptes bort. Men hans möjligheter att gå vinnande ur en rättslig process är små.
Partiernas valfilmer räknas inte som kommersiella och regleras inte av reklamlagstiftningen som annars är restriktiv i fråga om att använda personer utan deras medgivande. I stället faller propagandafilmerna under yttrandefrihetslagstiftningen.
– Det handlar ju om en väldigt kort sekvens. Vi ska diskutera frågan med vår jurist men just nu har vi viktigare saker för oss, säger partiets pressansvarige Martin Kinnunen.