INSÄNDARE Politiken som EU, Nato, USA och inte minst Sveriges utrikesminister Karl Bildt drivit har kännetecknats av maktsträvanden och allraminst av att stabilisera läget i Ukraina och därmed hindra blodsutgjutelse.
Uppenbart går politiken ut på att i första hand knyta Ukraina till väst för att därmed kunna komma närmre den ryska gränsen och hota Ryssland genom att placera ut missiler så nära denna som möjligt.
Av denna anledning är man beredd att gå i förbund med en regering som saknar respekt för demokratiska värderingar.
Lilla Sverige deltar i denna ytterst allvarliga, ”leka med elden” politik. Karl Bildt döljer inte på något sätt att han är USA.s och Natos handgångne man.
Aldrig tidigare har en svensk utrikesminister så tydligt svikit sin uppgift som medlare för att i stället tjäna ett annat lands intressen (USA.s) i stället för att vara en stabiliserande och enande faktor i en svår kris. Hur Bildt kan få agera på detta minst av allt diplomatiska sätt utan att åtminstone Socialdemokraterna höjer det minsta på ögonbrynen är skamligt.
Bildts agerande i denna fråga skiljer sig totalt ifrån hur t ex Olof Palme skulle agerat.
Med en diplomat värd namnet och med Palmes lidelse för att skapa fred skulle Ukraina krisen kunnat varit ur världen vid det här laget. Ryssland och EU har så många och stora gemensamma intressen att Ukraina krisen utan vidare skulle kunnat varit löst vid det här laget om man i stället hade inriktat sig på dessa.
Ett samarbete i framtiden mellan Ryssland och Ukraina är en förutsättning för att Ukraina skall kunna fortleva som en självständig stat.
Det är också utmärkande för hur bakomliggande faktorer får styra politiken. Trots att minst 1500 ukrainare (flest civilbefolkning) dödats av i första hand den Ukrainska armen är tystnaden total från Sveriges och övriga inblandades sida.
Det är tydligt att dagens politik från aktörerna i väst ingalunda syftar till en fredlig och enande lösning på Ukrainakrisen.
I stället är det en maktstrid i kalla krigets anda där väst i första hand är ute för att utvidga sitt intresseområde. Ryssland kan inte beslås med att vara främste krisskaparen även om det också har ett ansvar för krisens lösning.
Väst bortser helt och hållet ifrån att Ukrainas befolkning är splittrat i sina sympatier dels till den egna regeringen men också till de båda ”blocken”. Av denna anledning är det särskilt viktigt att gå långsamt fram och kanske mer arbeta för att Ukraina får en regering som kan accepteras av större delen av befolkningen än att forcera fram ett avståndstagande från Ryssland.
Som 82-åring och därmed följt såväl inrikes- som utrikespolitik sedan många år tillbaka är jag både oroad och skrämd över att Europeiska politiker lärt sig så lite av det förgångna utan i stället är på väg att upprepa tidigare politikers dårskap.
/Olle Ljungbeck, Gävle