Borde det inte ringa fler varningsklockor? Borde inte Schyman, Romson och Sjöstedt reagera snart? Följande artikel kommer från dagens sydsvenskan.se.: ”Leyla och Azar längtade efter att bilda familj, studera och arbeta i Sverige. Istället blev de isolerade och utnyttjade av sina makar som hushållerskor och sexslavar.”
Ställde de inte upp hotades de med att tvingas återvända till Iran. Nu vet de inte om de får stanna på egen hand. Leyla, 34 år, hade ett bra jobb i Teheran men ville gifta sig och ha barn. Så när en släkting för drygt tre år sedan ville presentera henne för en högutbildad och väletablerad man i Sverige blev hon nyfiken.
Han kom till Iran och de umgicks i en månad. Åldersskillnaden på tjugo år störde henne inte. Inte heller att han varit gift förut och hade barn.
– Det kändes som att han var rätt man för mig, säger Leyla. Jag tyckte om honom. Han var trevlig och generös. För mig var det viktigt att han ville ha fler barn. Jag sade också att min plan var att studera och arbeta.
Paret gifte sig och Leyla flyttade till Malmö.
Tvekade du aldrig efter så kort tid tillsammans?
– Jag kunde inte föreställa mig att han skulle vara elak. Han verkade helt normal. Och våra familjer känner ju varandra.
Eftersom maken är dansk medborgare bosatt i Skåne, (vad gör han här?), behövde Leyla inte söka uppehållstillstånd från hemlandet utan kunde resa hit direkt. Hon besökte aldrig den svenska ambassaden och visste ingenting om vilka regler som gäller för anhöriga som invandrar.
På plats i Malmö började maken bete sig annorlunda, enligt Leyla. Hon tilläts inte röra sig fritt, hon hade inga egna pengar och det tog flera månader innan hon efter påtryckningar från familjen i Iran fick börja läsa svenska.
Hans humör förändrades. Små saker gjorde honom aggressiv och hotfull. Inför andra gav han henne kränkande kommentarer, sade att hon var tjock och ful. Han tog kontakt med andra kvinnor, som han sms:ade och chattade med.
– En gång hade han till och med sex med en annan tjej när jag var närvarande. Han frågade aldrig om jag ville ha sex. Det var han som bestämde när och på vilket sätt vi skulle ha det. Han våldtog mig.
Slog han dig?
– Han knuffade mig och gav mig en örfil en gång. Men han kan reglerna och vet precis var gränsen går. Han säger: ”I Iran hade jag kunnat döda dig.”
Leyla vågade inte säga ifrån.
– Gjorde jag det sade han: ”Jag skickar tillbaka dig till Iran!” Hoten ekade hela tiden i mitt huvud. Att gifta sig är en stor grej i mitt hemland. Nu var han min familj, att lämna honom är emot min kultur. Så jag accepterade och accepterade.
Till slut insåg hon att de inte hade någon framtid ihop. Hon hade självmordstankar, men fick stöd av kyrkan, kvinnojourer och Kvinnorättsförbundet.
Nu har hon kontakt med en advokat och försöker uthärda till treårsdagen efter att hon kom hit. Det är tidsgränsen för anhöriga med uppehållsrätt att ha en chans att stanna vid en separation. Om de inte har barn ihop eller har levt under ”särskilt svåra omständigheter”. Men dessutom måste de kunna försörja sig själva.
Ett problem är att maken lämnat in begäran om skilsmässa före deras tredje bröllopsdag. Så Leyla vet inte hur det hela slutar.
Varför tror du att han ville ha hit dig?
– Ja, säg det. För att städa, laga mat och ha sex med. Han ville ha en yngre kvinna som han kunde utnyttja.
När Azar träffade sin make via en gemensam bekant i Iran var hon 37 och han 51. Efter några månaders trevligt umgänge sade hon ja till att gifta sig, lämna sitt arbete och flytta till Sverige. Hon sökte uppehållstillstånd på svenska ambassaden i Teheran.
– De sade ingenting om hur det fungerar i Sverige, utan undrade bara hur vi träffades, varför vi gifte oss, hur många gäster vi hade på vårt bröllop och om min man hade lägenhet.
Azar fick ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på två år. Men äktenskapet och livet i Malmö blev inte vad hon föreställt sig. Maken hade inte jobb som han sagt, utan var arbetslös. Han levde isolerat och lät inte Azar gå ensam någonstans.
– Han var väldigt svartsjuk. När jag inte ville ha slöja anklagade han mig för att vilja visa upp mig för andra män. Han sade att jag planerat att lämna honom i Sverige efter två år för att leva med någon annan.
Azar förväntades sköta allt i hemmet och ställa upp på sex när maken önskade.
– Han sade rakt ut att det var därför han gift sig med mig.
När han föreslog att de skulle få ihop pengar genom att hon sålde sin kropp till andra män i deras hem visste hon inte vad hon skulle tro.
– Tror du jag är dum i huvudet, sade jag. Men jag var så rädd, särskilt när jag skulle sova. Tänk om han kom hem med någon kille mitt i natten. Vad skulle de göra med mig?
Vid ett tillfälle slog maken henne, något hon senare har polisanmält honom för. Efter ett tag tyckte maken att Azar skulle hälsa på sin familj i Iran. Väl där blev hon kontaktad av ambassaden som sade att hennes uppehållstillstånd riskerade att bli återkallat. Hennes man hade uppgett att hon lämnat honom.
Azar reste omedelbart tillbaka till Sverige. Men låset till lägenheten var utbytt. Hon kom inte in i sitt eget hem och tvingades sova på ett härbärge. Socialförvaltningen ordnade sedan ett hotellrum och så småningom en lägenhet.
Hon har prövat att flytta hem till maken igen ett par gånger när han bett om ursäkt. Men efter bara några dagar har han slängt ut henne på nytt och ringt polisen. I september förra året gick hennes tillstånd ut. Hon har ansökt om att få stanna men väntar fortfarande på beslut.
– Nu i efterhand har jag fått veta att han anmälts för misshandel förut.
Leyla och Azar utstrålar först styrka och stolthet. Men en stund in i samtalet kommer tårarna. Skörheten och sorgen blir påtaglig.
– Du är helt ensam i ett nytt land, säger Leyla. Den ende du känner är mannen du gift dig med, som skulle vara din framtid. Men allt har rasat samman. Hela ditt liv har tagits ifrån dig.
Kvinnorna är kritiska till den svenska utlänningslagen. När de varit i kontakt med kvinnojourer har de fått höra att chansen att få stanna är liten om de lämnar sina män och inte kan bevisa att de utsatts för rejäl misshandel. Beskedet har chockat dem.
– Deras råd var att gå tillbaka till honom, säger Azar. Men jag tänkte att om jag dör så behöver jag ju inget uppehållstillstånd.
– Sverige sägs vara ett jämställt land som tänker på kvinnors rättigheter, säger Leyla. Fysisk misshandel är lättare än psykisk misshandel. Sår och blåmärken läker efter en månad, men smärtan inom mig kommer att finnas kvar hela livet.
De vill se skärpt kontroll av männen och bättre information till kvinnorna. Större hänsyn bör också tas till kvinnor från vissa länder, tycker de.
– Om vi kommit från Storbritannien eller Tyskland hade vi bara kunnat åka tillbaka, säger Leyla. Men det är svårt att återvända till Iran. Som frånskild är jag stämplad. Min familj vill inte veta av mig och ingen annan vill gifta sig med mig.
Tanken med tidsgränserna är att stoppa skenäktenskap och förhindra människohandel. Är inte det bra?
– Men människohandel är ju precis vad de leder till, säger Azar.
Fotnot: Kvinnorna heter egentligen något annat.